I lördags åkte Wilson och jag ut själva. Meningen var ju att vi skulle träna jaktlikt. Det gjorde vi också, men... eller snarare MEN! Vi sov till sju. Gick upp och packade och tog det lungt för att få en lugn och fin dag. Vi åkte iväg till Snäckö hamn där vi har båten. Lassade ur allt som skulle med. Även om man åker själv blir det en himla massa saker... OCH så kom det där tillfället då snurran skulle startas!!! Hmmmm..... Våran snurra har min far gått igenom och han sköter den jättefint varje vår för att den ska hålla sig i trim. Men just denna gång var det ca 3 grader kallt, dvs allt fryser! Så även snurran som fastnat i växel-läge framåt. Det går inte starta en snurra när växeln är i! Hm, här gick det en himla massa tänkearbete för att få fram något smart sätt att överlista snurran! Snurror är dumma - De går att överlista! Jag försökte knacka på växelspaken för att få den att lossna. Den borde lossna ifall den frusit fast, vilket den förmodligen gjort. Men nej, den ville inte lossna. Efter ett telefonsamtal till min far som satt ute på sina egna öar och jagade så fick jag ett litet tips om att öppna kåpan för att kolla ifall det var något annat som strulade. Nåja, efter en halvtimme med egna ideér på vad som skulle kunna få ur växeln testad jag ju givetvis att lossa kåpan. När man lossar kåpan så blottar man det mesta av motorn. En ingenjör borde ju ha kolla på hur det funkar därunder--- Vilket jag faktiskt har! HA!... Där sitter det en liten sprint som låser svänghjulet när växeln är i för att hindra att man försöker dra igång snurran med växel i vilket gör att båten drar iväg med full gas och ofta den som försöker starta hamnar i vattnet... När sprinten väl var ur så gick det starta snurran men problemet blev att båten försökte knuffa ur mig i vattnet... Jag hann dock dra av gasen innan det var för sent. Nu när den väl startat så gick det att få ur växeln. ... När vi väl kom iväg så gick det hela himla bra. Väl ute på holmen så använde jag mycket mindre antal vättar än normalt. Jag drog ju inte med den lilla jollen som är kanon när man ska ut o hämta fågel och lägga i vättarna. Men det blåste ju inte så mycket så det gick ju fint med den stora båten eftersom det bara var fyra vigg-vättar. Väl på plats gick det snabbt att få upp skåren. Det tog rätt lång tid innan första fågeln kom inom skotthål, typ 30 min. Men eftersom vi var där för träning fick den flyga vidare. Vi såg nog säkert 2-3 tusen viggar under ett par timmar. Det flög något oerhört. Men de ville ju inte gå ner till våra stackars vättar. Däremot var det flera kniphanar som gärna ville göra våra vättar sällskap. De fick ligga o simma o dyka en liten stund innan de upptäckte att det inte var så roligt. Wilsons passivitet var jättebra och riktigt kul att se. Han tittade på mig o fåglarna om vart annat och undrade om inte husse blivit blind. Det låg ju fåglar där ute som efter ett skott kunde bli hämtbara ju!!! När vi hade suttitet lite längre så blev det mindre flykt och efter ca 30 min utan "skottchans" så tänkte jag smälla på med ett skott bara för att få igång fågeln som gått in i vikarna för att ligga och äta. Det brukar vara ett bra tips ifall det inte hänt något på ett tag att smälla av ett skott. Jag hann inte med något skott men jag hann få på mig hörselskydden. En kniphane kom inseglande men bra fart, upptäckte något och drog på vingarna igen. Då fick den en lite smäll av Berettan! Den stöp himla fint. Bra för självförtroendet! Ett skott - En fågel. Jag tänkte inte använda Wilson på apporten eftersom det var fin vind in mot land så den skulle gå att hämta för hand. Jag fick många fina skottchanser efter detta men höll igen hela tiden. Vi hade mer än väl uppnått vårt mål med dagen. Eftersom vi skulle ut o jaga dagen efter så skulle dagens fågel väl ingå i kommade skörd och middag... Vägen hem gick fint och utan problem...! --- Idag var vi lite mer inriktade på jakt. Men eftersom Wilson och jag var själva så var vi inte ute i ottan. Vi var i Snäckö hamn när det ljusnade och båten var lastad och klar. Med GPS:en gick det med nästan full gas ut till lilla holmen. Väl där ute så satte vi i 5 viggar och 4 knip. Ville inte sätta i alla vättarna eftersom vi var själva. Inte så kul om det blåser upp och sedan försöka få upp vättarna i båten igen. Väl på plats gick det snabbt att få upp skåren, vi använder ju världens bästa skåre som går att flytta runt och placera där man finner bästa platsen. Imorse var dock inte att försöka skjuta så mycket som möjligt utan att få en så trevlig dag som möjligt. Vi ringde till min far som satt utanför Mönsterås bruk på några nya holmar för deras del. De hade fått någon fågel så långt, klockan var väl runt halv nio när vi var på plats... När vi suttit en halvtimme kom det en båt från Snäckö hamn med två jägare. De undrade vad i katten jag gjorde på holmen där jag satt. Jag förklarade för dem att jag är ny arrendator för i år och dessutom ville jag vet vem i katten de själva var. Jag trodde definitivt att det enbart var jag och en till från Snäckö som hade arrendet, men så är tydligen inte fallet. Nåja, jag var först på holmen så de fick åka vidare till någon av de andra öarna som ingår i vårt arrende. När de försvunnit kom det en himla fin kniphane och landade bland mina vättar. En välriktad Beretta och Wilson och jag fick använda båten för apporten. Tänkte inte använda hunden så tidigt och att han måste sitta o frysa resten av dagen... Efter en liten stund så började det flyga något oerhört. Viggen låg som skuggor i skyn. Det var nästan helt svart. Om man vet hur viggen låter när de flyger över så vet man också hur häftigt och spännande det blir. Wilson och jag fick huka oss i skåren när "svärmarna" drog över oss. Det var nästan som om det vore en riktig Vigg som flygit över oss. Viggen är väldigt svår att få ner på vättarna och ofta flyger den högre i skyn. Ingen vigg ville fälla för oss. Dock var det många kniphanar som var intresserade men ett litet oförsiktigt hundhuvud som flyttade sig lite väl oförsiktigt skrämde många fåglar. Under bästa flygningen så kom det först en kniphane i full kareta rakt över vättarna och den fick smaka Beretta. Plask sa det efter ett välriktat skott. Wilson började skurva på sig i skåren och tyckte mer än väl att den borde hämtas omgående. Men vi var ju mitt uppe i en flygning som var riktigt spännande. Inom en minut kom nästa kniphane och det blev en repris på förra. Oj vad min träffprocent ökat rejält denna helg. Har använt minimalt med skott och fått en massa fågel... =) Wilson fick till slut hämta båda fåglarna. Han är så himla duktig. Man behöver bara vifta lite åt det håll han ska så hittar han fågel bland alla vättarna. Wilson fick hämta båda kniphanarna villket han gjorde med bravur... Om vi suttit två i skåren hade vi nog fått över tjugo chanser. Tyvärr så blir det ofta så att när man sitter och tittar åt fel håll nästan hela tiden. Det var många chanser där fågeln först upptäcktes när den nästan fält ibland vättarna och när väl skott skulle gå av nått alldeles för långt ut. Detta gjorde att jag höll igen ordentligt idag. Jag ville verkligen få ner alla fåglarna som jag skuttit på... Sista skottet föll på en skrak. Den föll som en fura... träffprocenten även ökad här!... =) Kan det verkligen var så att Skeetträningen sitter kvar ännu... =) Dagen har verkligen varit underbar! Att få sitta ute med sin egen hund som så gärna och med bravur hämtar fåglar. När vi åkte hem så stannade vi på Snäckö och gick runt ön. Anledningen var att jag skulle få möjligheten att få fler koordinater att ställa in GPS:en på för att få den att bli mer exakt... Tro inte att Wilson gick landvägen hela tiden. Nej då, så fort det blev möjlighet att få simma lite så tog han chansen.... Hmmm, en blöt hund i bilen hem = Trevlig doft speciellt när det varit lite gjyttja med i bilden.... =) | 
