I lördags var vi på Stävlö och tränade för instruktör Jens Palmqvist. Kanonträning! Vi började med Walk-Up och vi plockade hundarna direkt från bilarn... vilket gav en bra indikation på hur bra eller dåligt det funkade... Det tog en kvart innan Wilson landande i ett lugn vilket inte var så konstigt då vi aldrig påbörjar en träning direkt från bilen. Vi ska dock börja träna mera på detta sätt... Walk-Upen funkade helt okej. Vi fick en hel del svåra markeringar och dirigeringar vilka funkade bra. Det som jag speciellt lärde mig var att jag ska träna mer på att låsa fast Wilson på stoppsignalen innan jag skickar iväg honom med ett nytt kommando. Jag ska inte stressa iväg nästa kommando utan ta det lugnt. Efter lunchen så förflyttade vi oss till ett nytt område och även där körde vi på linje men nu så var Tomas med som extra skytt. Detta var en kul övning där man använde tennisbollar och doftmarkeringar av krut som blev när Tomas sköt i backen framför sig. En viktig lärdom av denna övningen var att det är jäkla viktigt att själv markera apporterna och det är inte helt lätt när det är fler än två-tre stycken igång samtidigt. Efter detta så körde vi en övning där hunden skulle försvinna ur synfältet över ett litet backkrön. Så fort hunden försvunnit över krönet så skulle vi blåsa stopp och kalla in mot en dold tennisboll som hunden fick i belöning då den gjorde rätt. Efter inkallningen så fick den hämta markeringen som vi först skickade på. Sista övningen var ”en lätt” övning som skulle avsluta dagen i positiva tecken. Den blev inte alls lätt. Med trötta hundar och trötta förare så gick det inte något vidare att skicka på ett längre linjetag som var synligt... Vi fick istället gå ut på fältet så att hundarna fick det lättare. Men inte då heller gick det smärtfritt... Dagen var en riktigt bra genomkörare inför söndagens Mocktrail i Bromölla. På kvällen bjöd Carina och Tomas på lite fest med massor av god mat som Tomas lagat. Hjort och böngryta – smaskens! Söndagen började extra tidigt i och med att tiden skruvades fram en timme. Vi fick inte många timmar sömn innan vi skulle iväg till Bromölla. Väl framme så började dagen med anmälning och nummerlappsutdelning. Sedan förflyttade vi oss mot dagens provområde. Vi fick startnummer 16 vilket var rätt skönt, vi behövde inte starta i första led... De första 6 hundarna placerades in i ledet och det hela satte igång. När första markeringen kom så skickade första hunden och det hela var ingång. Efter bara ett par skott så gick en hare upp ca 15 meter från linjen och drog iväg som ett skott. Ingen dålig störning precis... =) Det var en hund som knallade på den och då var det tack och adjö. Vi som inte gick i linjen gick i en egen grupp snett bakom och vi leddes av en Stuart. När det väl var vår tur fick vi gå fram i mitten mellan hund 3 och 4 där vi fick invänta vår tur att ingå i jakten. När nästa hund genomfört sina två apporter som varje hund skulle genomföra så var det dags! Vi började gå och snart kom en markering bakåt och en snabbt snett framför oss och den sista landade typ 10 meter ifrån oss. Hunden bredvid skulle ta den första men lyckades inte så då blev den vår iställlet... Jag skickade Wilson och han drog iväg som en raket men sprang rakt över apporten. Jag trodde att han skulle få vind på den men insåg att jag var tvungen att hjälpa honom. Wilson var säkert 20 meter snett bakom när jag stannade honom och kallade tillbaka honom. Han kom rakt in och när han var mitt för så stannade jag honom och han fick vänstertecken och närsökssignal. Han fick snabbt vind på apporten och kom snyggt in med den. Vi hade i och med detta eyewipat hunden bredvid oss. Den andra apporten bjöd vi den andra delen av linjen, hund 4 till 6 eftersom den var alldeles för lätt för oss. När vi väl började gå igen så kom skott ut mot vänster och skytten gav information om var apporten skulle ligga. Hunden till höger om oss skulle ta den men lyckades inte denna gång heller så då blev även den vår apport. Jag fick angivelser från domare om var den skulle ligga och jag skickade Wilson. Väl framme på angiven plats fick Wilson närsökssignal och satte igång och söka... Men han hittade inget och vi sökte vidare men hittade ändå inget. Då fick vi ny info från skytte om att den förmodligen låg mycket närmare honom än vad han sagt tidigare... Okej, jag fick snabbt dit Wilson som fanns den nästan direkt. Nu var vi färdiga och jag kände mig säker på att få gå omgång två... Vi fick återvända till gruppen i väntan på nästa jobb... När vi igen kallades in till mitten av linjen för att snabbt kunna ta en plats i linjen så fort det blev ledigt så såg vi tre harar som kom från ca 200 meter rakt mot linjen. Lustigt att de inte såg oss… de fortsatte lugnt tills de var ca 60-70 meter ifrån oss. Då avvek de två första ut mot höger men den tredje gick i lega där den var typ. Nu började det bli riktigt spännande... När väl Bosse som ledde linjen och befann sig precis bredvid oss gav framåttecken med sin käpp och med rösten tycket Wilson det blev lite för mycket så han gav till ett skall… Hmm, här rök förmodligen chansen om att få tävla om förstplatserna... Detta är i alla fall vad jag tror är den belastning vi fick som gjorde att vi inte fick gå i finalen. När vi väl kom in i linjen så fick vi efter ett tag vår markering som var rätt enkel, 70 meter i lite högt gräns. Wilson var nära att spika den men inte riktigt. Han fann den snabbt och gjorde en bra avlämning. Det blev bara en apport för varje hund i denna omgång... Efter lunchen var det finaldags. 10 hundar räknades upp och vi var tyvärr inte bland dessa. Vi fick dock ändå jobba. Vi blev indelade i grupp ”B”, som hade en belastning men ändå kunde få pris. Hela finalen genomfördes innan vi fick jobba och då skulle vi plus ett ekipage till samla in viltet som fälts under delar av finalen. Den andra hunden började och på linjetag gå mot en anvisad punkt och där söka av området. Det gick inge bra. Vinden låg fel och hunden fick vind av ett helt område där det låg flertalet dummys som inte skulle in nu. Vi fick samma apport som första hunden men även vi misslyckades. Wilson for iväg som skjuten ur en kanon och när han vinklade lite så blåste jag stopp och han tvärstannade. Men sedan gjorde jag en fadäs. Normalt kan jag skicka honom snett ut med ut-kommandot. Detta gick inte här. Dummysarna drog alldeles för hårt så när ”ut” väl kom tvärvände han och alldeles för snabbt fann han en apport. Den andra hunden skulle nu iväg igen men denna gången ännu längre bort. Det blev samma visa igen och fel apport kom in. Nu var det våran tur att gå på den längre apporten. Det hela började himla bra och rätt riktning. När väl vinden från området med dummys kom i Wilsons nos så drog han iväg åt höger och jag blåst stopp vilket lyckades. Nu fick han återigen ett snett ut-kommano som nästan lyckades… Det var bara det att efter 10 meter så kom han förbi den dummy vi skulle hämta första gången och då var det för sent. Fel apport kom in även denna gång tyvärr. Här slutade vår dag och vi gick miste om pris. Summa summarum är jag jättenöjd med denna dag. Vi lärde oss massor och vi fick bra erfarenheter med oss i bagaget – Inte skicka med sådana tecken som inte är befäst till hundra procent... bland annat... =)
| 
