Nu snurrar jorden alldeles för fort... som Cilla brukar skriva...

Helgen som gick var en kanonkul helg. Lite fest på fredagen i Osaby tillsammans med alla SF-are. Lördag, WT! Wilson och jag blev 5:a med 75p av 100. Är relativt nöjd med honom. Det var egentligen bara en station som strulade och det var det långa linjetaget. Fick ryta till åt honom då han inte lyssnade. Det lyckades dock men vi fick många poäng i avdrag.

Lördagskvällens supé var en höjdare! Vi hade superkul! Söndagen var dock inte så svår att möta vilket man lätt kunde tro då vi hade haft så kul kvällen/natten innan.

Söndagens utställning var dock ingen höjdare... Wilson blev oplacerad. Inte så lätt med 12 hundar i jaktklassen. Simson vann jkl och gjorde det överlägset och snyggt!

Söndagskvällen gick snabbt och man stapplade i säng...

Nu är det full rulle igen... vart tar tiden vägen... snart är ju sommaren slut...?!?!

I går under middagen så var vi med om något riktigt häftigt! Wilsons halvbror Gustav är narkotikahund vid norska polisen. Gustav fick i uppdrag att börja genomsöka oss alla som var med efter knark... Det var några som gick precis innan, undrar varför... Skojar bara...

Gustav behövde bara nosa en snabbis på alla för att veta att de inte hade något på sig. När han kom fram till Grandpaa så slängde han sig ned på golvet och blåstirrade på Mickes byxben. Där fanns det något! Micke reste sig och började gå, då hängde Gustavs näsa kvar vid hans ena byxben trots att han rörde sig. Sedan fick han belöningen från sin förare Gjeriove. Häftigt! Det var ingen knark i Mickes byxben endast ett litet papper som legat tillsammans med riktigt Harsch. Otroligt vilka näsor hundarna har...

Sedan fortsatte de uppvisningen genom att söka av en del av lokalen. Där fanns det utlagt på flera olika platser. Han hittade alla utom den som satt uppe i taket mitt i lokalen. Det var ett svagt drag igenom lokalen då dörrarna i båda ändarna stod på vid gavel vilket gjorde att ingen vittring kom ned mot golvet alls. Då är det inte lätt att hitta något... En mycket häftig hund med en fart och energi som var underbart att se. Vi var nog många som fick gåshund när vi såg Gustav jobba.

inleddes i regn. Det blev bättre en bit in på dagen men precis innan lunch började det att regna igen. Efter lunch var det uppehåll nästan ända fram till slutet... Nu är vi nerkylda och blöta... men framförallt trötta... =)

Vi har haft jättebra träning för intruktör Malin Nordlund. Hon är jätteduktig på att föra över kunskapen till oss. Hundarna (Wilson, Ebba och Blossom) har varit jätteduktiga så vi är himla nöjda. Broder Atlas var med ett annat gäng så vi vet inte riktigt hur det gått där.

Nu laddar vi inför Middagen! Helt fantastiskt vad de tar hand om oss allihopa här uppe. Allt är som ett hotell där allt är ordnat till minsta detalj... Himla tråkigt att detta är sista gången som det blir av... )=

Wilson och Matte startade för en stund sedan i Lydnadsklass III. Det gick jättebra. De nollade dock apporteringen med hoppet. Hindret var inget vanligt lydnadshinder utan en sågbock. Wilson förstod inte att han skulle hoppa över det på vägen tillbaka. Det var bara en enda hund i lydkl 3 och elit som inte nollade...

Blossom startade också och gjorde ett riktigt fint arbete rakt igenom. Det står mellan Blossom och Wilson i kampen om WinstonBarnMästartiteln i lydkl 3...

Mer info kommer efter middagen då prisutdelningen går av stapeln...

Vi har nu genomfört våra 5 stationer. Det känns helt fantastiskt bra! Ingen nolla och ingen dålig station alls.

Vi är nog mest nöjda med vattenstationen. Wilson skulle förbi nybörjarklassens område som vinden drog rakt över vårt linjetag längs med stranden. Han spikade området och fick söksignal. Han låg kvar fint och fann den väldigt snabbt. Kanon!!!

Jag är väldigt nöjd med närsökstationen också. Den gick rakt igenom öppenklassens närsöksområde och ytterligare 15 m. Wilson drog med värsta turbon rakt igenom öppenområdet och fann, med endast ett litet högertecken, apporten.

Vi hade också en vattenmarkering, dubbel. Lite problem på den andra apporten. Han drog iväg för långt ca 20m då han sprang förbi den på fel sida om vinden. Hade den kommit där den skulle hade han fått vind på den direkt. Men han lyssnade bra på pipan och kom rakt mot mig och sprang rakt på den.

Vår första station var en trippelmarkering. Har vi i stort sätt aldrig gjort någon gång. Gick väl inte helt 100. Kastaren strulade lite och fick ett kast nästan i huvudet på sig själv vilket gjorde att vi egentligen hade 4 apporter som Wilson skulle markera. Med lite hjälp kom de dock in helt okej.

Andra stationen var ett linjetag. Återigen rakt över nybörjarklassen. Om inte dessa störningar skulle funnits hade gått riktigt bra. Området var jättetätt björke på båda sidor om en stig. Inte alls svårt! Men all vittring som fanns både här och där gjorde att Wilson sprang från den ena sidan till den andra. Men han lyssnade jättebra på mina signaler och tecken så det blev himla bra ändå.

Jag kan inte vara mer nöjd med debuten än vad jag är. Inga egentliga misstag från någon av oss och lite tur på rätt ställe.

Återkommer förhoppningsvis ikväll med resultaten efter middagen...

Tomas ringde om att de hade ett skadat vildsvin som behövdes spåras. Wilson o jag for iväg i snabbaste rycket för att försöka hjälpa till. De hade redan försökt med två andra hundar som hade tappat spåret på exakt samma ställe så det skulle bli tufft...

Väl framme vid spåret så började Wilson spåra jättebra. Vi började inte vid skottplatsen utan gick på en bra bit innan det svåra området. Wilson gick exakt hela tiden fram till platsen där det sista blodet hittats och sedan fortsatte han... Det märktes snart att han inte var lika säker på spåret längre. Det fortsatte en ca 100 m innan vi avbröt då det inte längre var spåret som Wilson följde. Det märktes på honom att det inte längre var rätt.

Vi började om igen och försökte på nytt. Nu fick han ett bra spår åt andra hållet. Nu märktes det som det var rätt. Han hade näsan i backen och spårade beslutsamt. Tillslut hamnade vi i närheten av skottplatsen. Det var förmodligen ett spår från en stövel som klivit i spåret och sedan begett sig tillbaka till skottplatsen. Vi började om igen men vi lyckades tyvärr inte komma längre än så.

Det var riktigt häftigt att se Wilson In Action i skarpt läge. Det var också bra att se honom ta upp viltsvinsspår utan minsta tvekan och utan minsta rädsla. Det är inte helt ovanligt att vissa hundar ryggar vid doft från vildsvin och vägrar spåra över huvud taget. Kanonbra Wilson!